Från papyrus till smartboard

I det antika Grekland skrev man på papyrus som framställdes växten cyperus papyrus. Pennan man använde sig av var en fjäderpenna. Både själva skrivkonsten och materialet som används har utvecklats mycket och i många olika stadier sedan dess.

Under antiken och medeltiden använde man vaxtavlor. De bestod av trä som man hällde vax på. När vaxet stelnat kunde man rista in bokstäver och siffror med hjälp av stift. Suddade ut skriften gjorde man genom att antingen smälta vaxet på nytt eller jämna ut vaxet med baksidan av stiftet.

Under mitten av 1400-talet utvecklade Johann Gutenberg boktryckarkonsten och böcker blev därmed något billigare.

Skrivandet i skolan

Under 1800-talet började skolelever använda sig av griffeltavlor. Varje skolelev hade varsin där de övade på räkning och rättstavning. Griffeln ersattes så småningom av kritor som var lättare att få tag på. Efterhand byttes griffeltavlorna ut till skrivhäften. Svarta tavlan, den stora griffeltavlan som var längst fram i klassrummet, hängde med ett tag till. På 1960-talet kom whiteboarden, en magnetisk skrivtavla som man skriver på med vattenlösliga tuschpennor. Det var dock först på 1990-talet som den blev populär.

I takt med att allting i samhället digitaliserades gjorde även whiteboarden det. En smartboard, eller interaktiv skrivtavla som den också kallas, kan man både skriva och rita direkt på, men också skriva på en dator som är kopplad till smartboarden. Det går också att visa texter och bilder från internet på smartboarden. Dessutom går det att spara och mejlas eller läggas ut på webbaserade lärplattformar för de elever som missar lektioner. De elever som missar mycket i skolan kan behöva lite extra hjälp för att komma ifatt. Att anlita läxhjälp kan då vara en bra idé. Smartboarden kan då vara ett användbart verktyg för både eleven och läxhjälparen, som då får en överblick över vad det är eleven ska lära sig.